18/12-11

Nu har vi vairit i Lima i nästan en vecka. Här är det nästan aldrig tyst. Klockan är 21.00 någonting, folks spelar musik, skjuter raketer ,pratar,, hundar skäller mm På morgonen galar tuppar från alla håll. Det är en skön avslappnad stämning ändå på något vis..i jämfört med Sverige.

10/12-11

Det är något visst med dagens datum. 10 11 12 lite omkastat men än då. Nobel-Dagen är det också. Men kommer inte kunna följa hela nobelfesten. Ska sova tidigt för att ge mig av i morgon. Nerverna ligger utan på för oss alla just nu. Väntar på en riktigt stor Pisco Sour... när jag kommer fram. Hoppas jag hinner skriva ett till inlägg innan det bär av.

9/12-11

Även den här veckan har en fredag . Nu är det helg och vi har bråda dagar farm för oss. Tentan gick på rekordfart, den handlade mycket riktigt till min stora glädje om "Clash of civilizations", hoppas dock att min lärare tycker lika mycket om den här tentan som jag gjorde. Jag har även kommit in på spanska-kursen som jag sökte till våren. Det känns toppen.  Men nu ska jag ha ett annat fokus : Resa till Solen i Peru. Där väntar släkt och vänner lika nervösa som mig. Vissa med all rätt mer nervösa än andra. Undra vad den här resan bär med sig ?
  Tjejerna gör sista dagen i skolan för året och de är jätte nervösa men glada..NU TAR VI DOM !!! Let,s Rock `n Roll Peru !!!!!!

8/12-11

Nervös..Idag kommer tentan och besked huruvida jag kommer inpå spanska-kursen som jag sökt till i vår.

Piffar upp bloggen med en teckning av en dröm jag hade nyligen.

Nervös..Nu är det bara 3dagar kvar innan avfärd. Imorgon kommer det visst ett snökaos, hoppas tidningarna överdriver, om inte hoppas att tågen funkar.

En sak till...

Efter att jag granskat min kropp kritiskt under ett par veckor har jag dock sansat mig och ställt frågan VEM  HAR SAGT ATT LITE MAGE , RÖV OCH LÅR ÄR FULT ? DET ÄR FULLT NORMALT. SPECIELLT DÅ MAN ÄR MAMMA...Lägger ur lite bilder på verklig skönhet, Marliyn Monroe..Hon hade visserligen inga barn men hennes kropp var ändå det som idag kallas mullig och i värsta fall fet. Mamma eller ej hon var det som världen verkar glömt bort : Kvinnlig.

7/12-11...

I går var jag ute och gjorde något som jag vanligtvis inte brukar göra. Shoppade smink och tog en fika på stan. Kände att jag behöver lie smink då jag ska i väg. Tvivlar på att jag kommer se så bra ut efter en en 4 timmars tågresa + 31 timmars flygresa. Sen ville jag göra något med äldsta dottern som kommer att stanna hemma.

Jag saknar alla redan, dottern , min hund, mina föräldrar, min bror, vänner mm. Men det finns två saker jag absolut inte kommer att sakna, det ena är snön och det andra är en viss person som ger mig mardrömmar på nätterna men vem det är tänker jag inte gå in på här, det är dock internet och jag vill inte hänga ut någon fastän jag tycker illa om vederbörande. Nåväl... Jag längtar innerligt efter makens släktingar och vänner i Peru, några lite extra. Vilka det är, är hemligt. Lägger ut bilder som ledtrådar, kanske jag väljer att berätta om dem senare.

Jag kan flyga...

Har ägnat stor del av denna dag till att kolla på flygplatsernas och flygbolagens hemsidor. Min stora skräck Miami International Airport  såg riktigt mysig och gemytlig ut. Jag som trodde att det skulle vara som en militär flygbas med K-pist beväpnade soldater i varje hörn. Har fått den bilden då jag läste på Amerikanska Ambassadens hemsida och hört på andra, är det hardcore. Men tydligen var det inte så tufft för transfer. Fick en massa tips om vad man kan hitta på och det fanns gulliga filmer om hur det är att resa med barn. Det återstår att  se hur det blir i verkligheten och vad som stämmer: Skräckhistorierna eller Reklamen..

5/12-11

Nu är det bara dagar kvar. Just nu känner jag mig taggad och stridslysten. Jag ska ta min familj till ett fjärran land som ändå är hemma. Den här veckan väntar även en tenta i statsvetenskap. Jag råpluggar "Clash of Civilizations" om någon är nyfiken så googla på det. Vill inte prata politik i den här bloggen.Vill bara säga att jag läser politik utan egna åsikter det är bara roligt att veta hur folk tänker utan att att det är ren psykologi. Hur politik och psykologi hänger ihop. Jag är så naiv så jag vill förstå och respektera alla. Det blir en inre resa likaväl. Det blir en pilgrimsfärd till Inkaindianernas land och jag ska nog ta med den nionde insikten....

Tankar...

I Peru har de väldigt god mat. För mycket och för mycket av allt. Mycket mat med jätte mycket kolhydrater. Ris och potatis i samma rätt är vanligt. Jag har inte lyckats gå ner i vikt som jag tänkt, eftersom jag haft en skada i foten och inte kunnat motionera på över en månad och istället suttit stilla och ätit för mycket gott. Jag tycker det syns i spegeln men kläderna säger att det inte är någon skada skedd, så det är bara att hoppas att man törs visa sig på playan.  Peru är verkligen mycket av allt och absolut inte lagom som Sverige är av allt. Det bästa av allt är att man kan prova alkohol i affärerna. Lite törs man smaka...Nu börjar veckan V....och Festen kan börja...

4/12-11 En vecka kvar....

Andra advent och ev vecka kvar. Nu är det på riktigt. Det som i ett halvår varit som en fantasi är nu på riktigt.

Magen värker och miljarder tankar snurrar i huvudet. Innan vi åker ska allt packas riktigt , alla  adapter,USB kablar , USB minnen , minneskort, kameror, mp3spelare och sånt man måste ha nuförtiden ska vara med., förutom julklappar, sommar och Luciakläder....Undra om jag ska stupa på mållinjen och ge upp. Vad fan har jag gett mig in på..;)

3/12-11

Sista riktiga helgen innan vi åker...Ser äckliga snöflingor dalar ner utanför fönstret igen, och jag som var så glad att den andra snön försvann. Äntligen kanske jag kan glädjas fullt ut över att åka till sydligare breddgrader. Återkommer kanske med mer bloggande senare idag....

2/12-11

http://www.youtube.com/watch?v=J-enpQJ6sr8&feature=relatedFredag i gen. Veckan består av fredagar och måndagar . Varje måndag beklagar man sig, men innan man vet orden av så är fredagen där. Hela hösten har gårr så fort . Jag har knappt hunnit med något. Vi beställde biljetterna de 6 Juli tror jag det var eller 5 jag har taskigt minne...Anyway. då tänkte jag att vi aldrig skulle komma fram till dagen D. Känner hur resfebern blir värre dag för dag. Har inte ätit på x antal dagar. Testade en it smörgåstårta och julskinka i går oc var nära att kräkas. Jag klarar inte heller av mitt sedvanliga kaffe på morgonen efter att jag lämnat barnen i skolan. I helgen ska vi till mina föräldrar och säga "hej då" ...och planera hur vi tar oss till tåget nästa söndag. Glädje och förväntan blandas med en fruktanssvärd ångset...Kan inte fatta att jag gör det här.  Men kul ska det bli. Har tittat på bilder på diverse julspel med lampor och ljus, ser fram emot det...http://www.youtube.com/watch?v=EdxEa-SbeCM&feature=endscreen&NR=1

1/12-11

DECEMBER...Nu är det nära. Började packa eller rättare sagt se över det vi redan packat i. Fyra resväskor fullpackade med julklappar( Köpta i Juli.)  till släkt och vänner i Peru. Jag för min del har enbart en ryggsäck med mig. Det räcker.

Doggy style, Sankta Lucia

Till småtjejerna har jag packat i Lucia kläder. Vi kommer ju dit då det är Luciamorgon i Sverige, vi landar vid 22.00 lokaltid om allt går som det ska, så vi räknar med att vara framme vid 24.00 till "makens" hus. Då är klockan 6.00 i Sverige och då börjar Lucia på TV...Tittar aldrig på det men fattar inte varför jag kommer att sakna det i år. Tur att det finns web-TV. Och så får tjejerna Lussa i Peru.

Sankta Lucia, Saaaankta Luciiiiiiiia!!!!!!
-Värst vad exotisk jag känner mig helt plötsligt.  Tänker på helgonkulten de har i Peru , men Lucia har de missat. Fast och andra sidan var inte Luciafirandet förknippat med helgon från början utan det var hedniskt. Man firade ljuset, Lussi som hon hette då var ..hm inte alls så värst helig. Hon stod visst i förbund med Lucifer själv och tjejerna som var Lussi på the good old days, brukade visst vara traktens " madrass"..och i bland en man.... :/ Läst på en del..:) http://sv.wikipedia.org/wiki/Lucia - Lite av det jag läst..

30/11-11

Börjar denna dag med två oroväckande nyheter, strejk på Heatrow och American Airlines i konkurs...Läste igenom nyheterna men blev inte lugnare. Ringde upp resebyrån som dock gav lugnande besked att inget påverkar vår resa och allt är exemplariskt. Men pessimistisk som jag är så tror jag alltid det värsta,vilket är en tillgång sådana här gånger; Allt blir pedantiskt skött. Vi är en barnfamilj inte luffare och därför är det ett gigantiskt projekt att ta sig i väg.  En sak som kanske är ett gott tecken är musiken som spelades då jag väntande i telefonkön: Lucy in the sky with diamonds med Beatles. Den har alltid varit min älsklings låt . Vi byter ut Lucy mot Mig...In the sky....Love it :) http://www.youtube.com/watch?v=ZqXmBy1_qOQ

Rock n Vintage....

Love Guitar....

Rock n Roll

Genuin  Love , 60th Style

SUMMER OF LOVE

HIPPIE POWER..

I have to punish yo until you get tinnitus...Just for you hate my music..

Det som håller mig på fötter förutom barn, hundar och katter...

29/11-11

Jag har just lämnat 8-åringen på tågstationen. Skolutflykt i dag.
Tågstationen. Fick ångest av att se stället.  Om tretton dagar kommer vi tillbaka med full besättning, (nästan) och en massa bagage. Vi kommer att rulla ur från vår lilla stad, se min pappas arbetsplats bort från allt som är vår plats på jorden, även min mans nu mer...Bort från tryggheten, mot det okända.
Ja Ja Jag har gjort det förr för länge sedan men då gick flyget direkt och vi behövde ingen övernattning någonstans. Min man har åkt ett par gånger själv, utan ungar. Det är en helt annan sak. Jag är inte nervös för att komma utomlands egentligen, men det är resan dit och stressen. Mina känslor för den här resan är dubbla, frustrerande och jobbiga.  Men det vore ju för djävligt om vi inte kommer i väg. Det blir en utmaning helt klart. Jag hatar visserligen utmaningar, men är nog tuffare än somliga tror då de väl kommer.

 För att inte älta för mycket ska nästa inlägg handla om något annat...

Måndag 28/11-11

Upptäcker att någon läst min blogg i går....Roligt att någon tar sig tid.
Nåväl. Idag är det vinter och hela södra Sverige har blåst bort. Tåg och flyg är inställda. Det gör mig påmind om hur vädret kan råka sabba resplanerna. Det har jag haft i tankarna länge så jag bokade ett tidigare tåg den 11, så vi ska hellre komma för tidigt än för sent. Men vad hjälper det om hela järnvägslinjen är avstängd? Men det kommer jag i så fall veta så då kan jag ta bilen, eller kommer tåget att ersättas med buss...Tankarna snurrar, mycket med det här. Jag är ingen erfaren resenär precis. Jag är en Lantis med stort L !!!!!! 

På tal om resplaner. Jag har ofta skrivit i  min andra blogg om vulkaner. Jag älskar vulkaner, med de kan också förstöra resor som sagt var. Men jag hoppas på något vis att det drar igång en stor fet fin vulkan på Island innan vi åker hem och att den håller på i ett par månader eller så, till April blir bra, då är det vår och jag slipper vintern. Jag kommer att plugga på distans och kan sitta var jag vill. Vore toppen...Men jag kommer att sakna min hund. BUUUUÄÄÄÄÄ !!!!

Hej....

Två veckor kvar. Sen är det meningen att jag och min familj ska åka till Peru, och det är det som den här bloggen kommer handla om.  En kort presentation : Jag är 37 år och högskolestudent som tror hon vill bli statsvetare, men är intresserad av allt som är kreativt. Musik är en stor passion helst det som är lite eller mycket rockigt.  Min äldsta dotter 20 år har FF för första gången i sitt liv och vill bli dietist eller systemvetare, svår avvägning. Andra dottern 14 älskar sin gitarr, som konkurrerar ut alla killar. Tredje dottern 8 år gillar rymden, brottning, 50-60-tals Rock´n Roll, och allt annat med 50-60 talet. Dotter nummer 4 är 5 år men ska fira sin 6 årsdag i Peru, hon gillar djur djur och djur. Helst grodor och sniglar.Hon är även vår stora konstnär och busunge. Nu var det slut på barn men vi får inte glömma hunden Cindy 4 år som är en blandning Coton de tulear och Brichon Havanis. + Katterna Mimi och Sally.
I ett halvår har våra väskor stått där och väntat men nu börjar det dra ihop sig. Gissa vem som är nervösast. Jag...Det ska bli så spännande att träffa min mans släkt efter 13 år, tyvärr finns inte min svärfar kvar och svärmor har inte funnits med från början eftersom hon dog då min man var ett litet barn. Men jag saknar svärfar, en gammal indian som kunde saker som gick utanför det normala. Nåväl. Det ska bli så roligt att träffa alla igen. Trots detta är det en smula vemodigt att lämna min familj, i synnerhet min äldsta dotter som arbetar men även mina föräldrar. Just nu gör det jätte ont inom mig och jag kan inte låta bli att gråta. Det är inte bara guld med att resa utan det är många känslor som sätts i spel.
En virrig lantis som jag ska ta en hel familj över halv jordklotet. Först en övernattning i London , en mellanlandning i Miami....suck..Har hört mycket om gränsvakterna i USA, det är ju min skyldighet att veta hur sådant går till då jag tror jag ska bli något inom diplomatin, men det får vi se...:)

Men i alla fall packas det för fullt Luciakläder och sommar kläder i en salig röra. Mitt i lag med Lussebulle-bakning och hemuppgifter. Och så kom den första snön till barnens stora förtjusning, roligt att hinna med den innan vi åker. För dem  men inte för mig som måste ut och skotta i morgon.