Jag har just lämnat 8-åringen på tågstationen. Skolutflykt i dag.
Tågstationen. Fick ångest av att se stället. Om tretton dagar kommer vi tillbaka med full besättning, (nästan) och en massa bagage. Vi kommer att rulla ur från vår lilla stad, se min pappas arbetsplats bort från allt som är vår plats på jorden, även min mans nu mer...Bort från tryggheten, mot det okända.
Ja Ja Jag har gjort det förr för länge sedan men då gick flyget direkt och vi behövde ingen övernattning någonstans. Min man har åkt ett par gånger själv, utan ungar. Det är en helt annan sak. Jag är inte nervös för att komma utomlands egentligen, men det är resan dit och stressen. Mina känslor för den här resan är dubbla, frustrerande och jobbiga. Men det vore ju för djävligt om vi inte kommer i väg. Det blir en utmaning helt klart. Jag hatar visserligen utmaningar, men är nog tuffare än somliga tror då de väl kommer.
För att inte älta för mycket ska nästa inlägg handla om något annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar